Sockerbalansen – normalt bruk eller beroende

Kan människan bestämma sig någon gång tänker du nu? Ena minuten skriver hon att det råder fullständig sockerförstoppning i samhället, i nästa mässar hon om hur farligt socker är. Som jag brukar säga, allting handlar om balans. Självklart måste man också ta hänsyn till en eventuell känslighet. Alla bör inte äta socker. Häng med här så ska jag reda ut hur ett helt normalt sockerbruk ser ut, i jämförelse med ett skadligt beteende eller ett beroende. Men först vill jag berätta kort om sockrets påverkan på signalsubstansen dopamin.

Socker och dopamin
Jag har i tidigare inlägg under veckan beskrivit hur sockerberoende har påvisats hos råttor, och hur sockret triggar kroppen att vilja ha mer. Här har belöningssystemet stor betydelse. Hos en sockerberoende är belöningssystemet starkare. Lyckoeffekten blir kraftig, men avtar snabbt. Får en sockerberoende inte mer socker, uppstår en känsla av abstinens. Socker påverkar signalsubstansen dopamin, som ger en känsla av välbehag och upprymdhet. Kanske har du precis som jag en benägenhet att ta till sockret när du känner dig trött eller låg? Anledningen är att du ger just dopaminet en skjuts. Dopamineffekten är samma mekanism som gör att ett alkoholberoende kan uppstå.

Normalt bruk av socker
Du har ett socialt bruk och du kan njuta av sötsaker, pasta och bröd utan att hela tiden vilja ha mer. Ibland tänker du att äter för mycket, men ditt bruk har inga skadliga konsekvenser. Det goda har ingen känslomässig laddning för dig. Du blir inte personlighetsförändrad, tankebesatt eller får humörsvängningar.

Skadligt bruk
Du överanvänder socker. Du faller ofta för frestelsen och fikar ofta. Om du åker på semester kan du tillåta dig att äta och dricka allt du vill, och i stora mängder. Det handlar mer om vanor än beroende. Det kan också bero på okunskap. Kanske har du en tendens att tröstäta, men du måste inte fortsätta dagen efter. Det sker inga dramatiska förändringar i ditt belöningssystem. Du får inte ökad tolerans, du blir inte besatt och du smyger inte.

Beroende
Du har inte ett vanligt sug. En lukt, en syn eller tanke kan trigga ditt behov. Får du i dig socker vill du ha mer och kan inte äta måttligt. Du tänker att du inte ska äta mer, men ditt belöningssystem gör att du fortsätter ändå. Du är besatt av att äta mer, vilket medför att du ljuger, gömmer och smyger. Du känner skuld och skam, och en känsla av misslyckande. En del av sjukdomen innebär kraftiga humörsvängningar.

Testa om du kan vara sockerberoende

Jag skulle inte säga att jag är beroende, men kommer gärna in i dåliga vanor. Ofta är detta förknippat med trötthet, stress eller en långledighet. Jag faller ofta för frestelsen. Jag kan emellertid bryta mönstret utan större problem med lite beslutsamhet. Just nu är jag inne i en fas som inneburit  lite väl stora utsvävningar. Imorgon avslutar jag temat, med en sockerfri plan.

Referenser: 

http://www.lugnorocenter.se/Holistic-Addiction-Medicine-%28HAM%29.htm

http://mabra.com/bli-av-med-sotsuget/

Var inte rädd för frukt! Skillnaden på socker och socker

Jag får ofta frågan om det verkligen är bra att äta frukt, det innehåller ju så mycket socker. Budskapen är många och olika. Det är därför inte det minsta konstigt om du känner dig förvirrad. Jag vill börja med att betona att frukt och bär är bra grejor!  Tillsatt fruktsocker ska du absolut vara vaksam på. Frukt i sig är däremot ingenting du behöver vara rädd för.

Låt mig förklara. Sockret i frukten håller så låga nivåer att kroppen inte har några problem med att hantera det. Frukten innehåller dessutom vitaminer, mineraler, antioxidanter och fibrer som alla gör din kropp en tjänst. Till skillnad från livsmedel med tillsatt socker, gör frukten dig mätt innan du fått i dig så stora mängder socker. Ät frukt – du äter sannolikt för lite!

Snabba sockerskolan

Om du är intresserad av att lära dig lite mer ska jag berätta lite kort om några olika former av socker som är relevanta i detta sammanhang.

Glukos: kallas också för druvsocker och förekommer naturligt i frukt. Glukos är den viktiga sockerform som transporteras runt i blodomloppet och kallas blodsocker. Glukos är hjärnans och musklernas favoritbränsle. Vid fysisk aktivitet förbränner vi stora mängder glukos.

Fruktos: kallas också fruktsocker och finns såklart i frukt. Fruktosen är inte en speciellt bra energikälla för dina muskler. Anledningen är att fruktosen lagras i levern som leverglykogen, eller följer med ut i blodet som blodfett. Fruktosen kan ha negativ effekt på blodfetterna om man förbrukar lite energi. Igen. Det är alltså det tillsatta sockret som vi oroar oss för här. Glykogen lagras också i muskler och till viss del i hjärnan. Muskeln kan förbränna glykogen lokalt där den har lagrats. Leverglykogenet har också en viktig funktion som blodsockerreserv. När blodsockret sjunker, ökar kroppen frisättningen av glukagon.

Sackaros eller Suckros: Sackaros är vanligt vitt socker och är en sammansatt sockerart. Sackaros är en glukosenhet sammankopplad med en fruktosenhet. När vi äter denna sockerart spjälkas den till fritt glukos respektive fritt fruktos och tas upp av tarmväggen. Glukosen går ut som blodsocker i blodet och kan direkt ge energi till kroppens vävnader. Fruktosen tas till största del upp av levern och lagras som leverglykogen eller transporteras ut i kroppen som blodfett.

Slutsats: Frukt är bra och inte farligt att äta trots att det innehåller socker. Produkter sötade med “naturligt fruktsocker” är däremot inte så nyttiga som man kanske vill tro, då fruktsockret är tillsatt. Det finns olika former av socker som påverkar kroppen på olika sätt.

I helgen åter jag bort, men återkommer senast söndag med information om socker, hjärnan och signalsubstanser. Jag kommer också att redovisa min sockerfria plan(nja, nästan sockerfria då) .

Referens: Brunnberg, Martin, Allt  Om Näringslära, Stockholm, ICVE Production Sweden AB, 2011

Socker i kroppen utan så mycket dramatik

Jag kom hem med blodsockret i tårna, till en lägenhet som sannolikt är 35 grader varm. Jag är väldigt känslig för lågt blodsocker  – och värme. Båda har samma effekt. Jag blir irriterad, apatisk och illamående, i den ordningen. Jag tänkte att jag måste laga mat. Funderade över två potentiella middagar, men båda kändes som för stora projekt. Jag hanterade situationen genom att sätta mig i soffan och äta Mini Wafers. Samtidigt surfade jag runt efter någon ny chockerade information om socker som skulle få mig att sluta. Det finns mängder av sidor som skriker att socker är gift, och att socker tar över våra hjärnor o.s.v. Det där gör mig mest motvalls. All denna dramatik! Så jag ska istället berätta det jag som kostrådgivare redan vet, utan för mycket drama.

Vad gör för mycket socker med kroppen?

Välfärdssjukdomar

När vi får i oss för mycket fruktos (tillsatt i t.ex. söta drycker och godis) producerar levern triglycerider, vilket är en slag fetter. Detta beror på att fruktosen förbränns i levern. En del av fetterna stannar i levern och kan på sikt orsaka leverförfettning vilket gör att levern fungerar sämre. Emellertid går en del av fetterna ut i blodet. I takt med att blodfetterna ökar stiger blodtrycket och vävnaderna blir gradvis mer resistenta mot insulin. Bukspottskörteln försöker kompensera genom att öka insulinproduktionen. Dessa faktorer kan leda till bukfetma, hjärt- och – kärlsjukdomar och diabetes typ-2. Det finns också studier som visar på att ökade insulinhalter i kroppen ökar cancertillväxt.

Försurning

Socker är ett starkt försurande livsmedel, vilket innebär att det skapar en sur reaktion i kroppen. Ja, kroppen blir försurad.  Symtom på försurning är förstoppning, tarmbesvär, försämrad matsmältning, leversjukdomar, trötthet, ilska, irritation, högt blodtryck, muskelstelhet, parasitsjukdomar, candida, stroke, dålig syn, benskörhet, övervikt, astma, hjärt- och – kärlsjukdomar, diabetes och för tidigt åldrande. Mycket otrevligheter  alla de slag med andra ord.

Skrynklighet

Du kanske inte är fåfäng – men jag är nog lite. I vilket fall som helst anses raffinerat socker bryta ner huden. I huden binder socker kollagen och bryter ner det så att vi får rynkor (kollagen är hudens stödvävnad). Detta sker genom att sockret orsakar beläggning på cellerna och försvagar dess funktion. Huden blir inte bara rynkigare utan även slappare, samt att celluliter och hudbristningar uppstår lättare.

Sammanfattningsvis gör alltså socker mig sjuk och otrevlig, dessutom kommer jag snart att se ut som ett russin. En bra påminnelse till mig själv. Resterande kex åker ut – dem är msega av luftfuktigheten.

Imorgon för förklarar jag skillnaden på socker och socker!

Tyst min mun så får du socker …

… är någonting man säger till sig själv ibland. Så vad ska munnen med socker till?

Jag har ofta reflekterat över hur olika det där söta kan smaka. Ibland är det fullkomligt ljuvligt gott. Välbakat med balanserade smaker i härligt sällskap. Ibland smakar det apa men jag äter det ändå. Som reklamtablettaskarna vi hade på jobbet. Det fanns två saker på innehållsförteckningen, socker och e-ämnen. Det var rubbet. Vi var alla överens om att det smakade skit, men lik förbannat satt vi alla med varsin ask i näven på eftermiddagarna. Vad äckliga dom är, sa vi och åt. Jag kan kallt konstatera att det inte alltid är min mun som pockar på uppmärksamhet…

Vad ska jag då ha socker till?

För att få klarhet i frågan, vände jag mig till Läkartidningen. Där beskrivs följande:

Hos djurmodeller har man sett att opiatfrisättning triggar sockerintag i en uppåtgående spiral. Det är rimligt att anta att samma sak gäller för människor. Sött frisätter opiater som ger smärtlindring. Sött, särskilt som dryck, stimulerar aptiten. Insulin minskar konsumtionen av sött, genom att blockera opiatfrisättning.

Sockerberoende har visats hos djur, där sockerlösning som dryck utvecklade ett beroende. Det gav en ökad konsumtion av sött,  samt att abstinenssymtom och ångest uppstod då drycken togs bort och opiatsystemet blockerades.

Sockerberoende hos människor har ännu inte redovisats i vetenskapliga studier. Emellertid finns det ett ökat sug efter sött hos nyktra alkoholister, vilket stödjer hypotesen om att socker är kraftigt belönande även hos människor.

För att utveckla ett sockerberoende krävs sannolikt  en särskild genetisk uppsättning som är kopplat till beroende.

Sammanfattande slutreflektion:

Socker tröstar mig/lindrar smärta. Det belönar mig och ger mig sug efter mer. Om jag kontinuerligt äter det men sedan inte  får det, mår jag dåligt. Det förklarar en del…

Det känns dock som om jag redan vet allt det här och ändå håller på med onödighetsätandet. Det är alltså viljestyrka som ska till. Jag får fortsätta leta efter motiverande kunskap. Imorgon ska jag undersöka vad sockret egentligen gör med min kropp  Haka på!

Referens:http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=1157 2015-08-04

Frukt är inte godis – riktig fulchoklad vill jag ha

Ingen kan inbilla mig att jag blir lika nöjd av att äta en fruktsallad,  när det är choklad min kropp längtar efter. Då är det inte en bit mörk finchoklad den gastar om. Det jag vill ha är riktig fulchoklad, med låg kakaohalt och högt sockerinnehåll. När människor påstår sig bli SÅ nöjda med två bitar 70 procentig blir jag provocerad, nästan förbannad faktiskt. Det där måste ju bara vara koketteri? Eller…?

Hur som helst. Vi vet alla att socker är skräp. Det finns människor som av en eller annan anledning verkligen inte kan eller ska stoppa i sig socker. Samtidigt blir jag en aning bekymrad över den enorma sockerfobi som härjar oss. Äter jag för mycket socker – helt säkert. Tänker jag helt sluta äta socker – nej, det tänker jag inte. Vill jag försöka äta mindre socker – ja, absolut.

Fina efterrätter är det bästa avslutet på en bra middag. Semester är rabarberpaj med knäckigt täcke. Jul är hemkokt chokladkola framför Karl-Bertil.  Saker som i ett sammanhang är välbefinnande och glädje. Detta vill jag inte vara utan. Det jag skulle vilja göra mindre av är att stoppa i mig fyra Ballerinakex medan jag lagar middag för att jag är blodsockerlåg. Eller kränga en Snickers framför datorn på jobbet, i förbifarten, för att jag är trött. Eller trycka i mig en stor chokladkaka i soffan på fredagskvällen, utan jag egentligen vet om jag är sugen. För det är i alla fall fredag.

Veckans tema är socker. Under veckan kommer jag undersöka hur kroppen och hjärnan på olika sätt påverkas av socker. Jag kommer också att berätta hur det är skillnad på socker och socker. Jag ska till och med försöka lura ut en bra plan för hur jag blir en av de där koketta människorna som blir nöjda med två bitar 70 procentig … Vi får väl se.

Det kokar i rödbetsburken

Igår var jag i Köpenhamn. Det var soligt och lagom varmt. Jag promenerade på stan och i parker, satt på uteserveringar och på caféer Jag fick ont i benen och drabbades av svår kissnödighet innan hemfärden. Oddsen var emot mig. Betaltoalett på centralen som inte tog kort. En tågtoalett som inte fungerade. En annan som fungerade, men inte gick att låsa. När jag gick för att hämta min toalettvakt, ockuperades den av ett gråtande barn med tillhörande arg mamma. Utdragen konflikt utspelar sig på tågtoalett. Jag gav upp, men inte efter. Det hela avlöpte väl med hopknipen blåsa till hemkomsten.

Men nu till status på rödbetorna(och kålen). 

Det har bokstavligen kokat i rödbetsburken, Det har utan överdrift låtit som sjudande vatten under locket. Vattenmängden har sjunkit väsentligt och jag hoppas att betorna och kålen inte har hunnit ta skada. Ny lake är kokad och väntar på att svalna. Morotsburkarna ser också fortsatt glada ut och jäsningen verkar ha avtagit i styrka.

Jag ber att få återkomma med uppdatering på huruvida syrningarna har lyckats, och hur de smakar ( om det inte blir dåliga på vägen såklart).

Imorgon är det ny vecka med nytt tema! Vad det blir får du se då.

Syrade rödbetor med rödkål

Första gången jag skulle syra vitkål hade jag en väldigt romantisk idé om hela förloppet. Jag skulle stå i dunkelt ljus och harmoniskt banka på min vitkål, samtidigt som jag skulle skratta  förstrött åt förnumstiga sägningar av någon vinterpratare i P1. Istället snodde jag runt som en skållad råtta i ett kök som fyllts av vattenånga, och var 30 grader varmt i januari. Jag lyckades också slänga konserveringsburken i klinkergolvet så att den gick i tjugofemtusentvåhundrasjuttiofem bitar. Då var jag nära att ta till lipen. Sen har det gått lite bättre.

Ovan fadäs undviker du emellertid enkelt genom att förbereda dig lite. Koka konserveringsburk och konserveringsring innan du börjar förbereda grönsakerna. Förbered gärna även saltlaken först, så  hinner den svalna till rumstemperatur i lugn och ro. Sen kan du syra under fullt kontrollerade former.

Nu ska ge mig på ytterligare nya grönsaker.

Nu undrar du hur du ska jag göra, och det ska jag berätta.

Det här har jag använt
1 konserveringsburk på 2 liter, med konserveringsring
4 + 2 tsk jodfritt salt. Jod förhindrar tillväxten av mjölksyrabakterierna.
1 ½ kilo rödbetor
1 halvt kilo rödkål
1 liter vatten till saltlake

Så här gör du
1. Sterilisera konserveringsburken och konserveringsringen genom att koka båda. Du vill ha ett rent kärl för att få en lyckad syrning och för inte bli sjuk.
2. Koka 1 liter vatten. Häll i 2 tsk salt. Låt den svalna till  rumstemperatur.
3. Ansa och skala rödbetorna och skär dem i grova strimlor. Strimla kålen.
4. Varva rödbetor, kål och salt i burken (4 tsk salt).
5. Pressa ner rödbetor och kål med knytnäven i burken. De kommer då att safta sig. Låt det gå 15 minuter så att saltet får verka. Pressa sedan med knytnäven igen.
6. Kontrollera att kål och rödbetor är täckta av saltlake, fyll annars på med den kokta saltlaken (jag brukat alltid behöva fylla på med extra lake).
7. Pressa ner betorna och kålen i laken. Exempelvis med en vattenfylld väl försluten plastpåse. Täck med en tallrik eller ett löst sittande lock.
8. Låt burken stå i rumstemperatur i 10-14 dagar. Kontrollera vätskan i burken varje dag. Fyll på med ny lake om det behövs så att inte kålen och betorna utsätts för luft. Låt laken svalna innan du häller i den. Var beredd på att det rödfärgade spadet kan pysa ut ur burken.
9. När syrningen är klar. Förvara i kylskåpstemperatur,

Lycka till!

Vid syrningen har jag utgått från Karin Bojs bok ”Syra Själv- Konsten att förädla grönsaker med hälsosamma bakterier”.

Det pyser och jäser i burkarna

När jag vaknade traskade jag rakt in till morotsburkarna. Den första satsen morötter pyste och bubblade fortfarande lovande. Morötterna med ingefära var däremot tyst. Stor besvikelse. Lugn bara lugn, tänkte jag. Det är mindre socker i ingefäran, den är nog bara lite svårflirtad. Jag gick iväg för att träffa en saknad vän på besök i min stad. Jag fick paniksvett i min polyesterklänning. I övrigt hade jag en särdeles fin dag.

Vid hemkomsten lade jag örat mot den motsträviga bruken, och den pyste! När jag tittade på den såg jag att den bubblade. Fast kanske lite mer blygsamt. Jag lättade lite försiktigt på locken för att släppa ut lite gas, och då kom det ett litet poff ur brukarna. Båda jäser. Grönsakerna ser fina ut. Så långt är allt väl.

Om jag inte har talat om den kan det vara bra att någon gång per dag släppa ut lite gas ur burkarna. Iallafall i början när de jäser som mest. Skydda dom även från ljus. Mina står gömda under en papperspåse.

Imorgon syrar jag rödbeta med rödkål. Vi ses!

Jag är superkompetent syrningsexpert – Syrade experimentmorötter med ingefära

I morse var jag alltså uppe med tuppen (nja, en timme efter kanske)och sprang över till min lilla Coop butik på torget för att köpa 1 kilo morötter. Jag satte dem på syrning. Gick sedan av och an, väntade på att det skulle börja pysa och fräsa i burken. Burken var tvärtyst. Jag kände mig nedslagen. Tålamod är inte min starka sida. Jag gick iväg några timmar för att träffa en vän (fick veta att säsong 2 av True Detective inte verkar vara alls lika bra som säsong 1).

Så fort jag kom hem slängde jag mig ner på golvet för att lyssna i burken. Den pyser, den fräser och den bubblar! Det jäser minsann. Jag kände mig genast som en superkompetent syrningsexpert. Så jag sprang ner och köpte ett kilo morötter till, av samma kille. Han såg förbryllad ut.

Jag hade ingefära i kylen och kände mig experimentsugen. Så nu har jag morötter med ingefära på syrning dessutom!

Vill du prova denna variant? Jag kan inte garantera resultat. Gör följande:

Gå till mitt förra inlägg om syrade morötter, gör som jag säger och lägg till ingefäran.

Uppdatering på tillstånd i burkarna följer! Liksom recept på rödbeta med rödkål!

Syrade morötter – börja enkelt

I mitt inlägg under gårdagen fick jag skryta om mina fina vitkålssyrningar. Så nu är det upp till bevis om jag kan lyckas med andra grönsaker. Jag är lite orolig för att det kanske är för varmt för att syrningen ska lyckas. En temperatur på 18-22 grader brukar rekommenderas för syrning i rumstemperatur. Det är varmare än så hemma hos mig. Men jag är helt enkelt väldigt sugen på ett syrningsprojekt så jag provar. Eftersom varmare temperaturer gör att jäsningen går snabbare, kan smaken bli plattare och hållbarheten sämre. Men förhoppningsvis misslyckas den inte helt.

Jag börjar med morötter eftersom det inte kräver så mycket förberedelser och kan kännas lagom komplicerat om du är nybörjare på syrning.

Jag har använt följande

1 konserveringsburk på en liter med konserveringsring

1 liter vatten

30 g (4tsk) jodfritt salt. Jod fungerar bakteriedödande och hindrar  mjölksyrebakterierna att utvecklas.

1 kg morötter

Så här gör du

1. Diska och koka burken och konserveringsringen. Ja, även om den är ny. Att kärlet är rent är nödvändigt för att syrningen ska lyckas och för att du inte ska bli sjuk. Låt  dem lufttorka.

2. Koka upp vattnet och häll i saltet. Låt saltlaken svalna.

3. Ansa och skala morötterna. Skär dem sedan i tunna slantar eller strimla dem i grova strimlor.

4. Lägg morötterna i burken. Häll över saltlaken och se till att den täcker morötterna. Mjölksyran behöver vatten, salt och socker ( sockret finns i morötterna) för att utvecklas. Men bakterier och luft är fiender som förstör jäsningen.

5. Tryck ner morötterna under laken. Du kan exempelvis använda en vattenfylld och väl försluten plastpåse. Stäng sedan locket.

6. Låt stå i rumstemperatur i två veckor. Sedan ska morötterna förvaras i kylskåps temperatur.

Obs! Kontrollera då och då att morötterna är täckta med lake. Om laken sjunker kan du koka ny lake. Låt den svalna och fyll sedan försiktigt på i burken.

Uppdatering på jäsningen följer!

Vid syrningen har jag utgått från Karin Bojs bok ”Syra Själv- Konsten att förädla grönsaker med hälsosamma bakterier”.