Rekordsnabb asiatisk coleslaw – halvfusk är inte alltid dåligt

Endera dagen tänkte jag försöka mig på att göra min egen kimchi eftersom det är så förbannat gott, och för att jag gillar det där med att syra saker. Dagar som denna finns det emellertid ingen egensyrad kimchi i kylskåpet och jag vill bara tillaga någonting som går fort. Fort är inte nödvändigtvis ohälsosamt, åtminstone inte när det finns en välsorterad matbutik i närheten.

Idag hittade jag kimchi från Tistelvind i kyldisken i affärn och blev genast själaglad. Kimchi är en koreansk nationalrätt som gärna äts flera gånger om dagen, och receptet kan variera från familj till familj. Kimchin från Tistelvind innehåller svenskodlade ekologiska grönsaker, vilket är väldigt fint tycker jag. Ingredienserna är savojkål, morot, daikonrädisa, lök, vitlök, ingefära chilipeppar och havssalt. Dessutom innehåller kimchin den där trevliga och nyttiga mjölksyrakulturen.

Inte nog med detta – jag fick också ett tips på burken! Jag mottog glatt tipset och blandade kimchi i havre fraiche ( creme fraiche enligt grundreceptet). På mindre än en minut hade jag en asiatisk coleslaw med en trevlig och distinkt hetta. Den goda röran serverades med ugnsrostade grönsaker och fetaost.

För den som inte orkar eller vill syra egna sina morötter eller surkål, fanns även detta att tillgå av samma märke.

011

Dags att skörda burkarna

Som du kanske minns satte jag grönsaker på syrning för några veckor sedan. Jag var lite fundersam över om den höga temperaturen i mitt hem skulle göra syrningen misslyckad. Emellertid var jag fast besluten att göra ett försök. Det som sattes på syrning var morötter, rödbetor med rödkål samt morötter tillsammans med ingefära.

Det pyste och bubblade lovande i brukarna, och i förra veckan fick grönsakerna anses färdiga. Nu har burkarna fått stå i kylskåpet i en vecka och gona till sig.  Det har blivit dags att provsmaka.

Alla grönsakerna är fina i färgen och det doftar friskt och syrligt i brukarna. Doften av de syrade rödbetorna påminner mycket om inlagda rödbetor. Syrad kål har en tendens att lukta fis, även om det smakar gott. Men jag måste säga att jag inte känner någon fislukt i rödbets /rödkålsburken alls. Men när det började jäsa i burken låg det en tung oangenäm lukt över hela lägenheten. Det betyder inte att grönsakerna är ledsna, de processar bara.

Konsistensen på grönsakerna är krispig och fin. Smaken syrlig och mild på morötterna, kålen och rödbetorna. Morötterna som har syrats tillsammans med ingefäran,  har fått en mild smak av den. Det är bra drag i  själva ingefäran dock. Jag tycker väldigt mycket om hettan i färsk ingefära, men det blir väldigt varmt i gommen av denna. Jag misstänker dock att morots/ingefära blandningen gör sig fint i en wok, en blandad sallad eller i vårrullar på rispapper tillsammans med lite äpple. Den behöver helt enkelt bara lite sällskap.

Vill du läsa mer om nyttan med syrade grönsaker?

Vill du prova att syra själv? Recept och beskrivning finner du nedan.

Syra morötter
Syrade rödbetor med rödkål

För att syra morötter med ingefära, utgå från receptet med syrade morötter och lägg till ingefära efter behag.

För att följa hela syrningsprocessen

Bra att tänka på: Syrade grönsaker innehåller en ganska hög salthalt. Man har även kunnat se samband mellan cancer i matstrupe samt magsäck och mycket högt intag av syrade grönsaker. Avnjut alltså med viss måttlighet.

Det kokar i rödbetsburken

Igår var jag i Köpenhamn. Det var soligt och lagom varmt. Jag promenerade på stan och i parker, satt på uteserveringar och på caféer Jag fick ont i benen och drabbades av svår kissnödighet innan hemfärden. Oddsen var emot mig. Betaltoalett på centralen som inte tog kort. En tågtoalett som inte fungerade. En annan som fungerade, men inte gick att låsa. När jag gick för att hämta min toalettvakt, ockuperades den av ett gråtande barn med tillhörande arg mamma. Utdragen konflikt utspelar sig på tågtoalett. Jag gav upp, men inte efter. Det hela avlöpte väl med hopknipen blåsa till hemkomsten.

Men nu till status på rödbetorna(och kålen). 

Det har bokstavligen kokat i rödbetsburken, Det har utan överdrift låtit som sjudande vatten under locket. Vattenmängden har sjunkit väsentligt och jag hoppas att betorna och kålen inte har hunnit ta skada. Ny lake är kokad och väntar på att svalna. Morotsburkarna ser också fortsatt glada ut och jäsningen verkar ha avtagit i styrka.

Jag ber att få återkomma med uppdatering på huruvida syrningarna har lyckats, och hur de smakar ( om det inte blir dåliga på vägen såklart).

Imorgon är det ny vecka med nytt tema! Vad det blir får du se då.

Syrade rödbetor med rödkål

Första gången jag skulle syra vitkål hade jag en väldigt romantisk idé om hela förloppet. Jag skulle stå i dunkelt ljus och harmoniskt banka på min vitkål, samtidigt som jag skulle skratta  förstrött åt förnumstiga sägningar av någon vinterpratare i P1. Istället snodde jag runt som en skållad råtta i ett kök som fyllts av vattenånga, och var 30 grader varmt i januari. Jag lyckades också slänga konserveringsburken i klinkergolvet så att den gick i tjugofemtusentvåhundrasjuttiofem bitar. Då var jag nära att ta till lipen. Sen har det gått lite bättre.

Ovan fadäs undviker du emellertid enkelt genom att förbereda dig lite. Koka konserveringsburk och konserveringsring innan du börjar förbereda grönsakerna. Förbered gärna även saltlaken först, så  hinner den svalna till rumstemperatur i lugn och ro. Sen kan du syra under fullt kontrollerade former.

Nu ska ge mig på ytterligare nya grönsaker.

Nu undrar du hur du ska jag göra, och det ska jag berätta.

Det här har jag använt
1 konserveringsburk på 2 liter, med konserveringsring
4 + 2 tsk jodfritt salt. Jod förhindrar tillväxten av mjölksyrabakterierna.
1 ½ kilo rödbetor
1 halvt kilo rödkål
1 liter vatten till saltlake

Så här gör du
1. Sterilisera konserveringsburken och konserveringsringen genom att koka båda. Du vill ha ett rent kärl för att få en lyckad syrning och för inte bli sjuk.
2. Koka 1 liter vatten. Häll i 2 tsk salt. Låt den svalna till  rumstemperatur.
3. Ansa och skala rödbetorna och skär dem i grova strimlor. Strimla kålen.
4. Varva rödbetor, kål och salt i burken (4 tsk salt).
5. Pressa ner rödbetor och kål med knytnäven i burken. De kommer då att safta sig. Låt det gå 15 minuter så att saltet får verka. Pressa sedan med knytnäven igen.
6. Kontrollera att kål och rödbetor är täckta av saltlake, fyll annars på med den kokta saltlaken (jag brukat alltid behöva fylla på med extra lake).
7. Pressa ner betorna och kålen i laken. Exempelvis med en vattenfylld väl försluten plastpåse. Täck med en tallrik eller ett löst sittande lock.
8. Låt burken stå i rumstemperatur i 10-14 dagar. Kontrollera vätskan i burken varje dag. Fyll på med ny lake om det behövs så att inte kålen och betorna utsätts för luft. Låt laken svalna innan du häller i den. Var beredd på att det rödfärgade spadet kan pysa ut ur burken.
9. När syrningen är klar. Förvara i kylskåpstemperatur,

Lycka till!

Vid syrningen har jag utgått från Karin Bojs bok ”Syra Själv- Konsten att förädla grönsaker med hälsosamma bakterier”.

Det pyser och jäser i burkarna

När jag vaknade traskade jag rakt in till morotsburkarna. Den första satsen morötter pyste och bubblade fortfarande lovande. Morötterna med ingefära var däremot tyst. Stor besvikelse. Lugn bara lugn, tänkte jag. Det är mindre socker i ingefäran, den är nog bara lite svårflirtad. Jag gick iväg för att träffa en saknad vän på besök i min stad. Jag fick paniksvett i min polyesterklänning. I övrigt hade jag en särdeles fin dag.

Vid hemkomsten lade jag örat mot den motsträviga bruken, och den pyste! När jag tittade på den såg jag att den bubblade. Fast kanske lite mer blygsamt. Jag lättade lite försiktigt på locken för att släppa ut lite gas, och då kom det ett litet poff ur brukarna. Båda jäser. Grönsakerna ser fina ut. Så långt är allt väl.

Om jag inte har talat om den kan det vara bra att någon gång per dag släppa ut lite gas ur burkarna. Iallafall i början när de jäser som mest. Skydda dom även från ljus. Mina står gömda under en papperspåse.

Imorgon syrar jag rödbeta med rödkål. Vi ses!

Jag är superkompetent syrningsexpert – Syrade experimentmorötter med ingefära

I morse var jag alltså uppe med tuppen (nja, en timme efter kanske)och sprang över till min lilla Coop butik på torget för att köpa 1 kilo morötter. Jag satte dem på syrning. Gick sedan av och an, väntade på att det skulle börja pysa och fräsa i burken. Burken var tvärtyst. Jag kände mig nedslagen. Tålamod är inte min starka sida. Jag gick iväg några timmar för att träffa en vän (fick veta att säsong 2 av True Detective inte verkar vara alls lika bra som säsong 1).

Så fort jag kom hem slängde jag mig ner på golvet för att lyssna i burken. Den pyser, den fräser och den bubblar! Det jäser minsann. Jag kände mig genast som en superkompetent syrningsexpert. Så jag sprang ner och köpte ett kilo morötter till, av samma kille. Han såg förbryllad ut.

Jag hade ingefära i kylen och kände mig experimentsugen. Så nu har jag morötter med ingefära på syrning dessutom!

Vill du prova denna variant? Jag kan inte garantera resultat. Gör följande:

Gå till mitt förra inlägg om syrade morötter, gör som jag säger och lägg till ingefäran.

Uppdatering på tillstånd i burkarna följer! Liksom recept på rödbeta med rödkål!

Syrade morötter – börja enkelt

I mitt inlägg under gårdagen fick jag skryta om mina fina vitkålssyrningar. Så nu är det upp till bevis om jag kan lyckas med andra grönsaker. Jag är lite orolig för att det kanske är för varmt för att syrningen ska lyckas. En temperatur på 18-22 grader brukar rekommenderas för syrning i rumstemperatur. Det är varmare än så hemma hos mig. Men jag är helt enkelt väldigt sugen på ett syrningsprojekt så jag provar. Eftersom varmare temperaturer gör att jäsningen går snabbare, kan smaken bli plattare och hållbarheten sämre. Men förhoppningsvis misslyckas den inte helt.

Jag börjar med morötter eftersom det inte kräver så mycket förberedelser och kan kännas lagom komplicerat om du är nybörjare på syrning.

Jag har använt följande

1 konserveringsburk på en liter med konserveringsring

1 liter vatten

30 g (4tsk) jodfritt salt. Jod fungerar bakteriedödande och hindrar  mjölksyrebakterierna att utvecklas.

1 kg morötter

Så här gör du

1. Diska och koka burken och konserveringsringen. Ja, även om den är ny. Att kärlet är rent är nödvändigt för att syrningen ska lyckas och för att du inte ska bli sjuk. Låt  dem lufttorka.

2. Koka upp vattnet och häll i saltet. Låt saltlaken svalna.

3. Ansa och skala morötterna. Skär dem sedan i tunna slantar eller strimla dem i grova strimlor.

4. Lägg morötterna i burken. Häll över saltlaken och se till att den täcker morötterna. Mjölksyran behöver vatten, salt och socker ( sockret finns i morötterna) för att utvecklas. Men bakterier och luft är fiender som förstör jäsningen.

5. Tryck ner morötterna under laken. Du kan exempelvis använda en vattenfylld och väl försluten plastpåse. Stäng sedan locket.

6. Låt stå i rumstemperatur i två veckor. Sedan ska morötterna förvaras i kylskåps temperatur.

Obs! Kontrollera då och då att morötterna är täckta med lake. Om laken sjunker kan du koka ny lake. Låt den svalna och fyll sedan försiktigt på i burken.

Uppdatering på jäsningen följer!

Vid syrningen har jag utgått från Karin Bojs bok ”Syra Själv- Konsten att förädla grönsaker med hälsosamma bakterier”.