Tyst min mun så får du socker …

… är någonting man säger till sig själv ibland. Så vad ska munnen med socker till?

Jag har ofta reflekterat över hur olika det där söta kan smaka. Ibland är det fullkomligt ljuvligt gott. Välbakat med balanserade smaker i härligt sällskap. Ibland smakar det apa men jag äter det ändå. Som reklamtablettaskarna vi hade på jobbet. Det fanns två saker på innehållsförteckningen, socker och e-ämnen. Det var rubbet. Vi var alla överens om att det smakade skit, men lik förbannat satt vi alla med varsin ask i näven på eftermiddagarna. Vad äckliga dom är, sa vi och åt. Jag kan kallt konstatera att det inte alltid är min mun som pockar på uppmärksamhet…

Vad ska jag då ha socker till?

För att få klarhet i frågan, vände jag mig till Läkartidningen. Där beskrivs följande:

Hos djurmodeller har man sett att opiatfrisättning triggar sockerintag i en uppåtgående spiral. Det är rimligt att anta att samma sak gäller för människor. Sött frisätter opiater som ger smärtlindring. Sött, särskilt som dryck, stimulerar aptiten. Insulin minskar konsumtionen av sött, genom att blockera opiatfrisättning.

Sockerberoende har visats hos djur, där sockerlösning som dryck utvecklade ett beroende. Det gav en ökad konsumtion av sött,  samt att abstinenssymtom och ångest uppstod då drycken togs bort och opiatsystemet blockerades.

Sockerberoende hos människor har ännu inte redovisats i vetenskapliga studier. Emellertid finns det ett ökat sug efter sött hos nyktra alkoholister, vilket stödjer hypotesen om att socker är kraftigt belönande även hos människor.

För att utveckla ett sockerberoende krävs sannolikt  en särskild genetisk uppsättning som är kopplat till beroende.

Sammanfattande slutreflektion:

Socker tröstar mig/lindrar smärta. Det belönar mig och ger mig sug efter mer. Om jag kontinuerligt äter det men sedan inte  får det, mår jag dåligt. Det förklarar en del…

Det känns dock som om jag redan vet allt det här och ändå håller på med onödighetsätandet. Det är alltså viljestyrka som ska till. Jag får fortsätta leta efter motiverande kunskap. Imorgon ska jag undersöka vad sockret egentligen gör med min kropp  Haka på!

Referens:http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=1157 2015-08-04

Frukt är inte godis – riktig fulchoklad vill jag ha

Ingen kan inbilla mig att jag blir lika nöjd av att äta en fruktsallad,  när det är choklad min kropp längtar efter. Då är det inte en bit mörk finchoklad den gastar om. Det jag vill ha är riktig fulchoklad, med låg kakaohalt och högt sockerinnehåll. När människor påstår sig bli SÅ nöjda med två bitar 70 procentig blir jag provocerad, nästan förbannad faktiskt. Det där måste ju bara vara koketteri? Eller…?

Hur som helst. Vi vet alla att socker är skräp. Det finns människor som av en eller annan anledning verkligen inte kan eller ska stoppa i sig socker. Samtidigt blir jag en aning bekymrad över den enorma sockerfobi som härjar oss. Äter jag för mycket socker – helt säkert. Tänker jag helt sluta äta socker – nej, det tänker jag inte. Vill jag försöka äta mindre socker – ja, absolut.

Fina efterrätter är det bästa avslutet på en bra middag. Semester är rabarberpaj med knäckigt täcke. Jul är hemkokt chokladkola framför Karl-Bertil.  Saker som i ett sammanhang är välbefinnande och glädje. Detta vill jag inte vara utan. Det jag skulle vilja göra mindre av är att stoppa i mig fyra Ballerinakex medan jag lagar middag för att jag är blodsockerlåg. Eller kränga en Snickers framför datorn på jobbet, i förbifarten, för att jag är trött. Eller trycka i mig en stor chokladkaka i soffan på fredagskvällen, utan jag egentligen vet om jag är sugen. För det är i alla fall fredag.

Veckans tema är socker. Under veckan kommer jag undersöka hur kroppen och hjärnan på olika sätt påverkas av socker. Jag kommer också att berätta hur det är skillnad på socker och socker. Jag ska till och med försöka lura ut en bra plan för hur jag blir en av de där koketta människorna som blir nöjda med två bitar 70 procentig … Vi får väl se.