Råttor jobbar hårdare för socker än för kokain – tillfällig sockernoja…

Alltså. Jag borde bara lära mig att jag inte ska skryta om saker eller på något sätt framhäva mig själv. Det kommer nämligen alltid ett bakslag. Lika säkert som synen av sjuttiofjortontusen fjällrävenryggsäckar runt Möllan en slumpmässig eftermiddag (eller mössan precis lagom slarvigt på sniskan – dessa uniformer). Varje gång jag skryter har jag en obehaglig känsla av att jag kommer att få äta upp det, men jag gör det ändå. Jag skröt, här på bloggen, om att jag tränat så bra att jag fått synliga muskler på magen. Sen skröt jag om att jag kunde ha choklad liggandes hemma utan att äta den, på jobbet. Det som hände sen var att det blev lite jobbobalans som det blir ibland och jag tappade koncepten helt. Jag åt dåligt, tränade obefintligt och en strid ström av chokladkakor  passerade genom mitt hem. De gick alla samma öde till mötes.

I fredags traskade jag ut i lunchrummet och gastade att jag var så blodsockerlåg att jag inte visste vad jag hette. Mina kollegor upplyste mig. Jag redogjorde sedan för mina fantasier om chokladbollar. Jag suktade specifikt efter fulvarianten från Delicato. En av mina kollegor roade sig med att,  för femte gången i ordningen kanske, dra upp mitt skryt om hur jag liksom bara kunde ha choklad hemma – och verkligen inte äta den! Eftersom jag gillar min kollega och har liten smula självdistans slutade det med att jag skrattade tills maskaran låg i smetiga små öar runt ögonen.

Sockerfilmen

När jag blivit hånad klart för chokladincidenten uppstod ett samtal om Sockerfilmen som finns att se på Svt play. Denna Dox dokumentär handlade om en filmare som ätit väldans rent och sockerfritt under tre års tid. Han skulle sedan genomföra ett experiment som innebar att han skulle äta vanliga livsmedel med dolt socker i under 60 dagar. Detta skulle motsvara ett genomsnittligt sockerintag för gemene man,typ. Resultatet var en saftig viktuppgång och fettlever etc. Ja, det var på alla sätt och vis mycket oroväckande. Jag hade inte sett filmen då, men  bestämde mig för att detta skulle bli uppgiften för fredagskvällen.

Under filmvisningen fick jag veta att studier  har visat på att råttor arbetar hårdare för socker än för kokain, bara en sån grej.  En del av mig visste kanske redan detta, men iallafall! Jag ville genast lägga om hela min kosthållning, bara äta nötter och ångkokt broccoli för all framtid. Dagen efter tryckte jag likväl i mig en ordentlig bit passionsmoussetårta under en fika. För hur det än är så tror jag inte på fanatism åt något håll, faktiskt. Men! Filmen var en iallafall en bra påminnelse om sockrets effekter och hur en kan tänka för en lite sockerfriare vardag för bättre hälsa och ökat välbefinnande. Du vet säkert – men låt dig upplysas och inspireras igen av denna för övrigt underhållande propagandafilm 🙂

Sockerfilmen hittar du här!

 

006

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s