Jag är inte så hemskt utmattad idag – men vem drabbas och vad gör en åt det?

Med risk för att låta som en kliché – jag har traskat in i en period i mitt liv där jag känner mig så sjukt tacksam. Det gör mig både glad och lite rädd, för jag vet att livsharmoni inte på något vis kan tas för given. För några år sedan trodde jag nog heller aldrig att jag skulle hamna här. Jag har känt så mycket bitterhet över hur en omöjlig arbetssituation kunde driva mig till stressnivåer som medförde ett sjukdomstillstånd där jag varken kunde känna glädje eller visste hur jag skulle orka leva. Jag tror att den här perioden förstörde precis allt som gick att förstöra-  mina relationer, min livgnista och min personlighet. Trots allt det här tror jag inte att skulle velat vara utan den här tiden i mitt liv.

Vägen ur den sjukliga soppa jag vevade runt i tog mig på en inre resa som var helt oundviklig. Jag ber verkligen om ursäkt för mitt klichérapande, men ibland är livet sådant. Jag hade tagit mig ur djupa svackor förr, men jag hade inte riktigt gått till botten med dem. Det som hände mig den här gången var inte bara en utmattning och en depression. Det som hände mig var även en destruktiv relationskarusell som slutade i en stor sorg. Efter några månaders hjärtskärande dramatik föll jag framstupa med plytet rakt ner i gruset. Dränerad och förvirrad flydde hem till mina föräldrars radhus i Småland under ett par dagar. Jag var klarsynt nog att förstå att det inte bara vara min arbetssituation som hade tagit mig till fullständig kris och panik. Det var mina ständiga självtvivel, min rädsla för misslyckande, min rädsla för att våga känna och visa tillit, samt min förlamande skräck för att vara sårbar som fört mig rakt ner i den bruna gyttjan. Jag ringde min vårdcentral och sa att jag behöver terapi NU. Inte KBT. Jag behöver reda ut min skit. Som tur var höll de med mig och jag fick börja med interpersonell beteendeterapi.

Första gången i terapin var jag mest arg och när min terapeut påpekade det blev jag ännu mer arg. Sen grät jag. Floder. Konstant. Näsdukarna låg redo på bordet hos terapeuten när jag anlände. Följande halvår ägnade jag mig i huvudsak åt fyra saker – jag grät, var rasade, tränade och maratonglodde på Six Feet Under.Jag kunde inte se på någonting som var det minsta lyckligt. Jag kände på precis all skit som någonsin gjort ont, och skiten gjorde ont. Det var smärtsamt och så renande. Resan var  naturligtvis längre än detta halvår. Mycket  längre. Mitt liv är inte på något sätt komplett idag. Jag hanterar nu en situation som både är jobbig och energikrävande. Men jag mår bra. Jag har energi och livglädje. Jag har självtillit. För det är jag oändligt tacksam. Utan att göra det obehagliga draget att dyka ner i min egen latrin hade jag nog inte varit här  idag. Utmattning kan ha flera bottnar och jag ser flera anledningar till att jag drabbades…

 

img_0172

… Så vem är det då som drabbas av utmattning? 

Diskussionen kring vem som klarar långa påfrestningar och vem som drabbas av stressrelaterade sjukdomar landar ofta kring betydelsen av personbundna faktorer. Emellertid är det långvarig exponering för påfrestning utan möjlighet till återhämtning som utgör den främsta riskfaktorn. Ofta handlar det om svåra situationer som berör individen själv eller dess närmaste. Det kan handla om situationer som hotar tillvaron eller livets viktigaste och mest vitala aspekter. Påfrestningarna kan ha funnits under mycket  lång tid. Stressforskningen visar dock också på att människan är en ganska fantastisk varelse som trots allt kan klara enorma påfrestningar. Likväl har alla en gräns  och om vi envisas med ignorera psykiska och fysiska varningssignaler om att situationen är kritisk bäddar vi för en hälsokatastrof.

Stressen kan bottna i faktorer som kan vara svåra för individen själv att påverka som sjuka barn, eget handikapp eller stora samhällsförändringar. Så finns det det här faktorerna som egen perfektionism och strävan efter att alltid vara duktig, något som också kan utnyttjas av andra. Det kan också vara ett dåligt självförtroende som styr individens egna prestationskrav. Det sägs också att en måste brinna för att kunna bli utbränd. Personer med stort engagemang i sin verksamhet löper större risk för stressammanbrott. De lata och slarviga blir sällan utmattade, sägs de hehe 😉 Vissa personer har inte tillräcklig insikt om sig själva, sina egna behov och sina egna gränser. För många uppstår någon typ av utlösande situation eller någon form av slutgiltig kris som leder till ett stressammanbrott.

Behandling och behandlingsstrategier 

Än idag finns det ännu inte särskilt mycket kunskap kring stressammanbrott eller fungerade behandlingsmetoder. Emellertid tycks det finnas ett antal faser som följer förloppet efter sammanbrottet.

Första fasen

Under den första fasen är den drabbade oerhört känslig och mer eller mindre utslagen. Det viktigaste i den här fasen är grundläggande mänskligt omhändertagande, med mycket stöd och förståelse för den situation som den drabbade har hamnat i.

Andra fasen

Under lång stressexponering lever individen under ett extremt fysiskt pressat läge länge. Som följd blir både hushållsaktiviteter och återuppbyggnad lidande. Individens anpassningsförmåga är starkt begränsad. Jag varken tvättade eller städade under en månads tid  efter att jag släppte taget. Aldrig har mitt hem varit så snuskigt.

I denna fas behöver en göra allt en kan för att för att få kropp och själ i balans igen. Den enklaste vägen tycks gå via fysisk träning av olika slag. För mig var träningen länge min räddningsplanka. Jag kände ofta att det var den som förhindrade att jag förlorade förståndet under mitt värsta kaos. För att låta lite dramatisk 😉 Även metoder som  akupunktur, qi gong och meditation kan vara till hjälp. Jag körde länge på djupavslappning vilket fungerade bra för mig. Psykoterapeutiskt stöd kan behövas för att bearbeta de hinder som finns för att individen ska kunna uppnå själslig balans. För att individen ska känna sig mindre ensam och utsatt i sin situation kan hen behöva träffa andra personer i samma situation.Någon form av gruppdiskussion kring stressproblematik kan vara värdefull. Jag pratade mycket med en vän som också gjort samma vurpa och tagit sig ur den.

Den tredje fasen  

I den tredje fasen kan en koncentrera sig på möjligheterna att komma tillbaka till familjelivet eller arbetslivet. I den här fasen är stresshantering oerhört viktigt, liksom strategier för hur en ska förebygga nya katastrofer. I den här fasen kan en behöva hjälp av kuratorer och personalfunktion på arbetsplatsen för att skapa så gynnsamma förutsättningar som möjligt. För en framgångsrik rehabilitering behövs förändringar i arbetssituationen och livssituationen, såväl som förändringar i individens sätt att reagera på de påfrestningar som hen ställs inför.

Slutreflektion 

Jag var aldrig sjukskriven och jag minns att min terapeut frågade om jag försökt. Nej, sa jag. Varför då? Frågade hon. Det är inte så jag gör, sa jag. Jag minns också att hon tittade på mig och såg ut att tänka – jaha, du är en sån. Jag tänker att det nog är ett signifikativt drag hos oss alla som kör oss i botten. För min egen del var det nog tur att jag inte blev sjukskriven. Jag tror att det var lättare för mig att bearbeta under arbete, annars hade jag nog blivit för rädd för att komma tillbaka. En del av min utmattning berodde också på stress som pågått i mitt privatliv, och de tankarna behövde jag vila mig ifrån. Jag vill också poängtera att jag lämnat den arbetssituation som var akut ohälsosam. Det som förföljde mig var men av den tiden och min pulvriserade självkänsla. Eftersom jag fick stöd och förståelse av både chef och mina närmsta kollegor när jag slutligen tvärvurpade var det möjligt för mig att fortsätta arbete. Så är det självklart inte för alla.

Källa: http://www.stressmottagningen.nu/stress-och-stressjukdomar/utmattningssyndrom/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s