Låt inte hjärtat dö – sätt på en låt

Den dagen jag slutar lyssna på musik har mitt hjärta dött. Så löd mitt resonemang som tonåring. Min tes var att vuxna människor slutade att lyssna på musik som ett led i att de sakta glömde bort vilka de egentligen var. Förlusten av hjärtat, drömmarna och den inre kärnan uppstod i bruset av jobb, barn, hus och äktenskap. Musiken var själva symbolen för eventuell hjärtkollaps. För mig betydde musik samma sak som själ, hopp, förhoppningar och sanning. Lika livsnödvändigt som syre och blod.

I trettonårsåldern började jag hitta mitt eget väsen när jag spetsade öronen och allt oftare fann något oemotståndligt i det som kom ut ur min storebrors CD-spelare. Hans glädje över att hans lillasyster inte var en helt förtappad själ visste inga gränser. Nåja, det var i alla fall då som han insåg att jag inte var helt dum i huvudet. Jag fick låna högvis med skivor och min tonårsidentitet började långsamt ta form. Musiken var den största av kärlekar och tillsammans med den visste jag alltid vem jag var.

Så kom dagen när jag slutade lyssna på musik. Jag vill inte säga att mitt hjärta dog. Hjärtat valde nog bara att tillfälligt gå i dvala. I kölvattnet av en rad fallande dominobrickor i mitt liv fanns varken förhoppningar eller drömmar kvar. Sanningen – vad var egentligen sant? Jag – vem fan hade jag blivit? Musiken som så ofta hade fungerat som en källa till glädje eller tröst, blev istället ett outhärdligt intrång i min svartbrända hjärna.

Brytpunkten kom när något väldigt betydelsefullt i mitt liv obönhörligen rämnade. Mitt i kaoset fann jag också lättanden i att tappa kontrollen och falla fritt. Jag gjorde terapigrejen. Inte KBT-prylen, utan den riktiga skiten när man reder ut saker. Jag grät som krokodiler och sprutade eld som drakar. Jag förstod och försonades som en sann kliché. Jag gjorde kalla insikter. Jag  gav helt passivt aggressivt vissa saker foten ur mitt liv. Jag förstod att andra saker måste sörjas tills det är klart, även om mina vänner i all välmening ibland ville snabbspola mig. Tiden läker. Det är sant.

Sakta men säkert reste jag mig ur gödselstacken och borstade av mig. Hjärnan hade slutat ryka och lukta bränt. Den knastrar fortfarande till och pyser ibland, men jag har nu för tiden vett att kasta vatten på den. Hur som helst. En sensommardag gav jag mig ut på powerwalk i Pildammsparken. Efter en lååång tids musiklöshet fick jag ett infall och satte igång en gammal låtlista i telefonen. Spotlights tändes och världen fick färg. Sedan gick jag varv efter varv. Jag plöjde snabbt som vinden med en energi som aldrig ville sina. Drabbad av att precis allting är möjligt och det är nu det ska ske!

Musiken är tillbaka i mitt liv och tillsammans med den vet jag precis vem jag är. Tillsammans med min gamla kärlek är jag säker på att allting är möjligt och att det är nu det kommer att hända. Vad det är som ska ske är inte så noga, det är känslan jag vill åt.

Oavsett vad som är orsaken till att du har glömt musiken, spela den där låten som gör din värld vacker. Ditt hjärta har inte dött, det har bara slumrat lite.

Dessutom finns det många dokumenterade hälsoeffekter med musik!

Musik är hälsofrämjande 

Läs mer om musikens hälsoeffekter här

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s